insåg en sak i dag,

det finns några personer som jag visste nästan allt och dom visste nästan allt om mej en gång i tiden,

personen som kunde få mej skratta dom dagar när jag inte ville annat än att fly.

personer som har stått mej så nära att jag skulle offrat mitt eget liv utan att tveka för att rädda deras.

men nu i dag vet jag inget om dom längre, jag vet inte ens om dom lever.

det är helt sjukt.

att det är så lätt att tappa kontakten med folk, det förstår man inte fören det har hänt.

men i bland kan det vara positivt oxå, den finns en person som jag stod nära i några år-

den personen visste mycket om mej, nästan lite för mycket.

men våra band bröts till slut och det ledde mej rakt vägen till joachim.

så det är jag tacksam över. ( det var inte jag som sa upp kontakten det var han)