när man tror att man har allt och man är som lyckligast,

då börjar man sukta efter något mer.

man blir aldrig nöjd.

fats jag var det. men inte du. 

och nu är det jag som tänker om. inte du.

du har inget att förlora medans jag har allt, det är de som skrämer mej.

och jag orkar inte längre sitta här och le medans jag ser dej hugga mej i ryggen.

människor förändras fan inte. 

det borde jag fattat..

mamma och pappa ska åka ner till småland den 5 mars och otur som jag har så kan inte jag åka med.

jag har 2 redovisningar i skolan som jag inte har råd med att missa...

har inte träffat dom sen i sommras så förstå mej om jag säger att saknaden har blivit jävligt stor just nu.

men vänder turen så kommer jag iallafall få träffa evelina på arlanda någon timme på fredag innan hon flygger tbx till nybro.

annars blir det att vänta ända till sommarlovet.

jag tänker fan rymma...

hej då...